Och så ligger jag här i soffan och stör sig. Stör mig på att ingen uppdaterar sin facebookstatus var femte minut så det händer något när jag försöker bedriva tid (hade säkert stört mig lika mycket om någon hade gjort det). Stör mig på att batteri på tidsfördriv som dator och telefon alltid tar slut så fort när man bara ska "vara", alltid samtidigt också. Stör mig på att jag missar dagens roliga händelser. Stör mig på att Magnus är hemma men måste sova för att han har jobbat och ska jobba, så jag kan inte umgås med honom. Stör mig på att jag proppar kroppen full med tabletter på veckorna för att orka jobbet och sen blir det bara värre när man väl är ledig och vill orka med annat än jobbet. Stör mig på att jag blir rastlös av att bara ligga här och glo på tv, men ändå inte orkar med att göra någonting vettigt. Stör mig på att när jag försöker le mot kameran i hopp om att påminna mig själv om att "ja, just det, det är sådär jag mår" gör sig symptomen påminda och det är dags för tabletter igen. Gaaaah!

Så! Nu har ni fått vara min klagomur. Nu ska jag vänta på att klockan blir halv fyra och Magnus ska vakna. Det är konstigt det där, den där ensamtiden som är så viktig är plötsligt hemsk när man inte önskat den själv. Tror bestämt jag ska övertala Magnus att köra mig en sväng med bilen sen så att jag (vi) får känna att det finns annat än värmeväxlningar, tabletter och slem. Det kommer att bli bra!

Update: Stör mig också på att jag inte visste att det var fotboll halv fyra när älsklingen skulle upp. Suck!