Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Det kanske är ödet? Efter två jobbveckor med mycket av just den varan kände jag att jag inte hann med bloggen. Och det är inte kul när det känns mer som ett måste än ett nöje. Så då bestämde jag mig att bloggen skulle få sova lite tills jag hade tid.

Och så är den plötsligt här. Tiden. Efter två veckor på jobb med sjuka barn och kollegor har det nu blivit min tur, eller otur. Och så ligger jag här, för sjuk för att jobba. Det var dock inget jag anade innan febern kom på plötsligt besök igår, så jobbdator, almanacka och allt sånt är kvar på jobbet. Min privata dator har jag dessutom sedan månader tillbaka lovat att låna ut just denna dag och kväll och natt. Så här är jag. Visserligen i vertikalt läge, men fullt kunnig att blogga - men då har jag ingen dator! Så vad tror ni, ödet?

I så fall har jag precis trotsat ödet med min mobil. Men några kuliga inlägg med bilder blir det alltså tidigast i morgon, om datorn överlever en natt som DJ-hjälpa. Vi får vänta och se!

Många kramar från soffan!