Efter förra inlägget tycker jag att det kan passa med lite bilder från vår förlovningsdag, en fantastiskt fin dag i november. Nedan ser ni trapporna upp mot Kärnan. Jag hade varit uppe i Kärnan en gång tidigare och gått upp för trapporna ett antal gånger för att komma till parken, men aldrig förut hade jag åkt hissen upp! Jag visste inte ens att det fanns en hiss, men Skånetrafiken har tydligen en bemannad liten hiss där man med någon form av resekort kan åka med. Ett lite roligt sätt att påbörja färden upp mot toppen!



När klockan var elva och Kärnan öppnade tog vi oss högst upp. Nerverna var många och förväntningarna ännu fler. Det kändes som om ingenting och allting kunde gå fel, men givetvis gick allting jättebra!



Våra ringar är enkla släta vitguldsringar. I min står det:
Magnus ♥ Hanna 111111



När ringarna satt där de skulle och vi hade skålat och pussats var det dags att dela vår glädje. Våra familjer var först med att få reda på nyheten! Därefter åt vi en lunch i stan och jag kunde inte sluta titta på våra ringar!
När vi var mätta och belåtna körde vi ut till Ängelholm och Klitterhus. Vi hade förväntingar på att det skulle bli en trevlig vistelse på hotellet, men aldrig hade vi kunnat ana hur bra det verkligen skulle bli!
När vi kommer in i rummet möts vi av denna syn:



Vi var båda överväldigade och allt kändes om möjligt ännu bättre! Det här var verkligen vår dag!
Hanna ♥ Magnus



När vi kom till hotellet bestämde vi med personalen att det skulle passa bra med en fika trettio minuter efter ankomst. Vi hade väntat oss någon kanelbulle och kopp kaffe eftersom det ingick i hotellpaketet och när vi kom ner till restaurangen stod där mycket riktigt en korg med kanelbuller. De visade sig dock inte vara till oss. Vi hade ett eget bord längre bort med vår fika. Varma scones med ost och marmelad samt kladdkaka och grädde med färska bär! Det var underbart att känna sig så bortskämd!



Efter fikan gick vi ut på bryggan och njöt av väder, utsikt och den fantastiska känslan av att vara förlovade! Allt kändes för bra för att vara sant! Det var den elfte november och kunde lika gärna ha varit snöstorm...



När vi kom tillbaka till hotellet hade solen börjat gå ner och vi drog oss upp på rummet igen. Jag beställde upp en drink och Magnus drack öl medan vi följde solens nedgång.



Och jag fortsatte såklart att titta på min hand. Det kändes så rätt! Och känns fortfarande.
Äntligen behöver min hand inte känna sig naken längre!



På kvällen åt vi en fyrarätters middag i restaurangen. Jag blev aningen bestört när vi satt oss till rätta och jag insåg att jag hade glömt min kamera - Magnus tyckte dock att det var lika bra. Nu var det bara vi och en fantastisk måltid!